Stampar och stampar, hur länge till?

Detta har hänt: jag har haft en arbetsam tid på jobbet efter semestern. Eller semester, jag hade ingen riktig ledighet egentligen. Nåväl, det har anställts några nya färskingar på jobbet, unga och hungriga. Företag har blomstrat senaste månader, vi gör ett ett suveränt arbete. För min del betyder det att mitt jobb som tidigare var precis underbart strukturerat har övergått till ett inferno. Plötsligt räcker inte tiden till, jag börjar tidigare för att ens hinna med dagens alla göromål, och ändå halkar jag obarmhärtigt efter. Det tär på mitt humör och mina krafter. Det är allt svårare att inte explodera för minsta sak som händer, sker och sägs i min närhet. Jag orkar inte längre träna efter arbetet, jag längtar till kvällen, då jag får gå och lägga mig. Förhoppningsvis kan en del av mitt arbete tas över av någon annan, så att jag återigen hinner med mitt arbete och mig själv igen.
Jag vill iväg. Till vad vet jag inte, men iväg. Jag skulle vilja släppa alla måsten och bara känna mig fri, bekymmerslös och avslappnad. Jag vill resa, känna en ledighet, bara stanna tiden och insupa intryck och atmosfärer. Jag vill vakna utvilad och lycklig, jag vill älska mig själv och alla omkring mig. Jag vill känna mig ung och stark, jag vill vara en naturkraft som ingen kan tämja, eller bara den som känner mina innersta tankar och som är min balans.
Jag behöver resa bort, för att finna mig själv en gång för alla. Ibland ser jag mig i spegeln och förundras över att jag ser en främling, en person som jag borde känna men inte gör. Jag vet inte om jag är lycklig, jag vet inte vad lycka och kärlek är, eller förlåt, visst vet jag det, men jag vet inte hur jag skall finna den, fånga den, vårda den. Min själ är vilsen och min kropp är trött, trött på att inte komma till ro.
Jag vill bli hel.

Det gröna kriget startar idag!

Fotbolls-VM inleds idag. Detta mästarnas mästare bland idrotter, denna kamp mellan länder, landskap och bollgenier, taknik mot självsäkerhet, nervositet mot inlevelse. Idrottspolitiskt rätt att låta Sydafrika få arrangemanget, första gången någonsin för denna kontinent. Idag inleds alltså det gröna kriget, sydamerikansk glöd och glädje mot europeisk fingertoppskänsla. Vem som vinner detta Rolls-Roycernas mästerskap? Kanske Spanien, kanske Ghana, kanske Holland.

Tärningen är kastad......

Nya vindar, samma moln!

Tänk att det är över ett år sedan jag senast skrev här. Time flies, sade piloten som hade bråttom. Vad har hänt senaste tolv månaderna? Massor, och ingenting.
Jag åkte till Budapest i september för att koppla av lite, tog tåg t o r, första klass som det anstår en livsnjutare. Träffade min kompis Máté där, var på landskampen Ungern-Sverige (1-2), hann med ett och annat också under några ljuvliga sensommardagar i bra väder. Älskar Budapest, älskar stadens dova puls, älskar, älskar!
Hösten fortlöpte som vanligt, lite friidrott, lite annat.
Minns knappt jul och nyår, tror inte att jag brydde mig speciellt mycket om de högtiderna alls.
En härlig lång vinter, snö och kyla i två månader! Vem bryr sig om att skrapa bilfönster och ösa ovett över frusta bildörrar när man kan åka skridskor ute, pimpla fisk på en frusen sjö eller åka snabbt ned för backen vid Vattentornet? Det var skönt med en rejäl vinter.
Våren då? Svalt väder, ingen sol i sikte, ingenting. På pluskontot: nytt jobb, nya utsikter, stabil inkomst. Arbetskamrater värda sin vikt i guld, det har jag aldrig upplevt på tidigare arbetsplatser. Mera plus: personligt rekord i slägga (31.65 m) samt personliga rekord i kula (tre tävlingar-tre rekord-som längst 11.69 m hittills). Härnäst: min älskade son fyller 10 år imorgon!