Stampar och stampar, hur länge till?

Detta har hänt: jag har haft en arbetsam tid på jobbet efter semestern. Eller semester, jag hade ingen riktig ledighet egentligen. Nåväl, det har anställts några nya färskingar på jobbet, unga och hungriga. Företag har blomstrat senaste månader, vi gör ett ett suveränt arbete. För min del betyder det att mitt jobb som tidigare var precis underbart strukturerat har övergått till ett inferno. Plötsligt räcker inte tiden till, jag börjar tidigare för att ens hinna med dagens alla göromål, och ändå halkar jag obarmhärtigt efter. Det tär på mitt humör och mina krafter. Det är allt svårare att inte explodera för minsta sak som händer, sker och sägs i min närhet. Jag orkar inte längre träna efter arbetet, jag längtar till kvällen, då jag får gå och lägga mig. Förhoppningsvis kan en del av mitt arbete tas över av någon annan, så att jag återigen hinner med mitt arbete och mig själv igen.
Jag vill iväg. Till vad vet jag inte, men iväg. Jag skulle vilja släppa alla måsten och bara känna mig fri, bekymmerslös och avslappnad. Jag vill resa, känna en ledighet, bara stanna tiden och insupa intryck och atmosfärer. Jag vill vakna utvilad och lycklig, jag vill älska mig själv och alla omkring mig. Jag vill känna mig ung och stark, jag vill vara en naturkraft som ingen kan tämja, eller bara den som känner mina innersta tankar och som är min balans.
Jag behöver resa bort, för att finna mig själv en gång för alla. Ibland ser jag mig i spegeln och förundras över att jag ser en främling, en person som jag borde känna men inte gör. Jag vet inte om jag är lycklig, jag vet inte vad lycka och kärlek är, eller förlåt, visst vet jag det, men jag vet inte hur jag skall finna den, fånga den, vårda den. Min själ är vilsen och min kropp är trött, trött på att inte komma till ro.
Jag vill bli hel.