Ungerskt medborgarskap!

Efter nio månader av väntan kom idag ett samtal från ungerska ambassaden i Stockholm. Förra hösten ansökte jag om att återfå mitt ungerska medborgarskap som jag förlorade när jag var barn. I samtalet förmedlades beskedet att jag har återfått medborgarskapet, att Ungerns president Pál Schmitt har med sin namnteckning godkänt min ansökan. Ungerns utrikesminister János Martonyi skall även han skriva under det godkännande som slutligen bekräftar det jag så länge har väntat på. Själva medborgarskapsintyget som för övrigt ser ut som ett ID-kort kommer att vara mig tillhanda om 4 veckor. För att få ungerskt pass måste det ansökas om, i mitt fall kommer jag naturligtvis att göra det efter sommaren. Mitt i all den mentala kaos som råder är dagens besked bland det största jag har varit med om i hela mitt liv.
Ungern, vi äro EN igen.

Styrmans logg, dag 36

Jag hade nöjet att samtala kort med kapten imorse. Han uttryckte en önskan om att komma i land, i hamn, hem till den bostad som är fylld av minnen och intryck från ett långt liv. Jag förklarade kort att vi har en kortare sträcka kvar, vi har sett fåglar i skyn som ett tecken på att vi är nära land. Om sjökorten stämmer och vinder håller i sig beräknas vår hemkomst till torsdag. Denna resa närmar sig sitt slut, äventyret, mardrömmarna är besegrade för denna gång men kapten är för evigt märkt av det mörker som en dag skall sluka oss alla. Må vi alla få njuta av solen och vinden denna dag, på väg mot vår trygga hamn.

Styrmans logg, dag 31

Gårdagen och förrgårdagen speglades av öppet hav, av friskare vindar. Den mystiska dimma som förvillade oss och som förmörkade våra sinnen har lättat, försvunnit. Kapten är inte längre lika bunden till sin säng och kajuta, även om hans vilja är stark som den ek vårt fartyg är tillverkat av lyser hans svaghet igenom. Hans trötta leende förvandlas på en sekund till ett tillstånd av sömn, drömmar bortom horisonten och ovissheten. Som styrman för jag befälet över manskapet, en balansgång och ett uppdrag som måste utföras med mjuk bestämdhet. Idag känns molnen färre och solens strålar varmare.

Styrmans logg, dag 28

Vi seglar för tillfället i lugnt vatten. Kapten låg i kajutan i förmiddags, några tappra solstrålar letade sig igenom det molntäcke som varit omkring oss och över oss senaste veckan. Havet är stilla, en lätt bris smekte våra väderbitna ansikten på däck där vi ideligen följer havets förändring, spejandes i det okända. Kapten var vaken och klar några ögonblick i taget strax innan solen stod i zenit vilket stärkte vår moral och vår tro på att han kan visa oss vägen ur detta mörker vi hamnat i. Hur hans tillstånd är ikväll står kanske skrivet i stjärnorna, men som första styrman vakar jag ständigt vid vår kaptens sida. Manskapet gör sina sysslor sammanbitna, stämningen på skeppet är som vädret denna dag, oroligt.

..............

Jag älskar dig förtvivlat mycket.
Jag är inte redo att sätta punkt ännu.