Bio är.............magi!

Igår eftermiddag tillbringade jag med sällskap av min mor på Röda Kvarn, denna högborg för cineaster med smak för smala filmer på bred bioduk.

Eftermiddagens film, italiensk med titeln "Mine vaganti", eller med svensk översättning "En italiensk familj på gränsen till sammanbrott" underhöll den fåtaliga publiken i en timme och femtio minuter. Jag har alltid älskat fransk och italiensk film, de har en underbar dialog, fantastiska skådespelare, otroliga bildklipp som värmer ens sinne och själ som varm honungsté vid en vinterförkylning. Denna film handlar om en ung man, Tommaso, som drömmer om att livnära som som författare istället för att ta en plats i familjens pastaföretag. Han är dessutom homosexuell och vill berätta detta vid familjens samlade middag med nya delägarna. Han äldre bror förekommer honom emellertid vid middagen genom att avslöja att HAN är gay, något som får den strikt katolska familjen ur balans. Fadern får en hjärtattack, brodern försvinner och Tommaso ser sig tvingad att ta en plats i familjeföretaget, motvilligt och utan att berätta om sin läggning. Filmen är en lättsam och elegant komedi, uppfriskande som sorbet. Film när den är som bäst.

Fotboll är...........som en drog!

Dags för revansch! Imorgon kväll spelar Ungern EM-kvalmatch mot fantastiska Holland på Amsterdam Arena. Förra mötet, i Budapest, slutade ju som bekant med holländsk seger, hela 4-0. Imorgon är det dags igen, inget talar för Ungern, men allt kan hända i fotboll! Holländsk nonchalans, snabb ungersk kontring på vänsterkanten av Dzsudzsák, skruvat inlägg som skarvas i bortre krysset av Rudolf och VI HAR 1-0 TILL UNGERN! Eller så skivar holländarna den ungerska salamin i tunna skivor och doppar i gulaschen och stampar till Ungern som en hushållerska stampar ihjäl en kackerlacka. Hjärtat säger 1-1, hjärnan säger 3-0 till Holland. Blir det glädje eller sorg i morgon kväll?

11.70!!!

Personligt rekord i kulstötning igår vid resultattävling i Ryahallen, 11.70 i tredje omgången är den längsta stöt jag någonsin har gjort, t o m en centimeter längre än mitt utomhusrekord.

Med några veckors miserabel teknik i stötningen var mina förväntningar inte skyhöga igår egentligen. Ändå visste jag att jag har en kapacitet som jag hittills inte har varit i närheten att få ur kroppen men stöter man tekniskt dåligt träningspass efter träningspass dalar självförtroendet rejält.

På instötningen igår kände jag att det kunde bli långt på tävlingen. Jag stötte omkring eller strax över 11 meter i alla tre stötarna trots bristfällig teknik. Jag log inombords och kände att det kunde bli en spännande kommande tävling för min del.
Inledde spänt i första omgången med att tappa ut kulan, som gled på fingrarna, på nio meter. Kände mig plötsligt spänd och nervös. Såg alla andra stöta, en del riktigt bra, för en del av ungdomarna var det första gången de tävlade i kula. I andra omgången fick jag till 10.82, en tekniskt svag stöt, jag var nära att medvetet ta ett övertramp när jag såg att det var kortare än 11 meter men beslöt mig för att ändå godkänna det och i alla fall ha ett resultat efter två omgångar. Känslan var dock densamma, jag kände mig fortfarande spänd. Samlade ihop mig till tredje omgången, hällde magnesiumpulver på kulan för att få ett bra grepp, bestämde mig för att vara mer agressiv i kulringen och stötte iväg kulan som flög flackt och snabbt men långt! 11.70 meter är inomhuspers med 15 cm och alltså en cm över mitt utomhusrekord, 11.70 är den längsta stöt jag någonsin gjort! Riktigt bra tryck även om rekordstöten inte på något vis var optimal. Försökte upprepa känslan och förberedelserna i fjärde och sista omgången, även det en ganska flack och tekniskt sett medioker stöt men mätningen visade 11.69 meter! Fantastiskt att avsluta inomhussäsongen med rekord, men en känsla att det finns utrymme att stöta ännu mycket längre till utomhussäsongen om tekniken sitter under våren.
Vilken kväll, vilken underbar kväll!

Frihetens dag!

Idag, 15 mars, är en helgdag i Ungern. Efter över 300 år av förtryck under Habsburg-ättens kejserliga styre och österrikiska ledning i koalitionen Österrike-Ungern hade ungrarna fått nog. 15 mars 1848 inleddes en frihetskamp och revolution mot överheten i Österrike och Wien.
Denna dag firar ungrarna i hela landet, man fäster till exempel en typ av nål i färgerna rött, vitt och grönt på bröstet på samma vis som revolutionärerna gjorde i Frankrike 1789.
Jag är stolt över att vara en del av Ungern, av dess historia och framtid.
Ungern, jag älskar dig!

Jag längtar till....Budapest!

SM-silver och lojalitet

I helgen hölls IVSM (inomhusveteran-SM) i Karlskrona. För min del slutade tävlingen lyckosamt med ett silver i kulstötning i klassen M35. So far, so good kan tyckas, efter två bronsmedaljer i samlingen från tidigare SM för veteraner i friidrott torde ett silver uppskattas. Och ja, visst är det OK. Problemet, eller smolket i bägaren har med lojalitet att göra. Lojalitet undrar du nu, hur kommer lojalitet in i ett SM för veteraner?
Fabian sammanfattar: en barndomsvän, tillika friidrottare, kulstötare närmare bestämt, vi kan för spänningens skull kalla honom för X, deltog i samma mästerskap som jag, i samma kultävling, med andra ord en mottävlare och för dagen antagonist och utmanare om guldet. X är en mycket duglig kulstötare men en mindre duglig vän skulle det visa sig. Dagarna innan detta mästerskap förklarade X högst kamratligt att han inte ställer upp i kulstötning, han sympatiserar med mig och förklarar att jag förtjänar att vinna den kommande kultävlingen. Några dagar senare förtydligar X att han visst är anmäld i kula och tänker att delta, men bara stöta stående för att ta en medalj och att låta mig ta hem guldet. På tävlingdagen har spelreglerna förändrats, pakten brutits, lojaliteten splittrats. X går sin väg, X går guldets väg. X går för fullt, ser sig inte om till höger eller vänster, heller inte bakåt. X vinner ett guld som han inte hade tänkt vinna, och X är mästare. Jag gör för övrigt min sämsta kultävling på två år men lyckas i sista omgången stöta godkända 11.21 meter. Vänskapen mellan X och mig är patinerad och värdefull som en bronsskulptur från 1800-talet eller en 1700-tals oljemålning, men denna helg, då sveket fick ett ansikte var det som om en kniv dragits genom oljemålningen. Vad är en löfte värt? Vad är en vänskap värd? Vad är ett SM-guld för veteraner värt idag, imorgon eller om 25 år?

Stampar och stampar, hur länge till?

Detta har hänt: jag har haft en arbetsam tid på jobbet efter semestern. Eller semester, jag hade ingen riktig ledighet egentligen. Nåväl, det har anställts några nya färskingar på jobbet, unga och hungriga. Företag har blomstrat senaste månader, vi gör ett ett suveränt arbete. För min del betyder det att mitt jobb som tidigare var precis underbart strukturerat har övergått till ett inferno. Plötsligt räcker inte tiden till, jag börjar tidigare för att ens hinna med dagens alla göromål, och ändå halkar jag obarmhärtigt efter. Det tär på mitt humör och mina krafter. Det är allt svårare att inte explodera för minsta sak som händer, sker och sägs i min närhet. Jag orkar inte längre träna efter arbetet, jag längtar till kvällen, då jag får gå och lägga mig. Förhoppningsvis kan en del av mitt arbete tas över av någon annan, så att jag återigen hinner med mitt arbete och mig själv igen.
Jag vill iväg. Till vad vet jag inte, men iväg. Jag skulle vilja släppa alla måsten och bara känna mig fri, bekymmerslös och avslappnad. Jag vill resa, känna en ledighet, bara stanna tiden och insupa intryck och atmosfärer. Jag vill vakna utvilad och lycklig, jag vill älska mig själv och alla omkring mig. Jag vill känna mig ung och stark, jag vill vara en naturkraft som ingen kan tämja, eller bara den som känner mina innersta tankar och som är min balans.
Jag behöver resa bort, för att finna mig själv en gång för alla. Ibland ser jag mig i spegeln och förundras över att jag ser en främling, en person som jag borde känna men inte gör. Jag vet inte om jag är lycklig, jag vet inte vad lycka och kärlek är, eller förlåt, visst vet jag det, men jag vet inte hur jag skall finna den, fånga den, vårda den. Min själ är vilsen och min kropp är trött, trött på att inte komma till ro.
Jag vill bli hel.