Varför gillar ingen måndagar?

Söndag kväll. Olustkänslorna växer sig allt starkare. Måndag morgon känns lika lustigt som att fastna med ena foten i en rävsax. Det känns som om de flesta människor, arbetskamrater och kunder drabbas av samma symptom varje måndag. Ett syndrom, ett moln av tunga tankar och elakheter som förstärks när veckan börjar. Varför drabbas inte alla? Hur kommer det sig att vissa alltid ler och verkar ha solsken i byxfickorna?
Nu är det dock måndag och jag är utan solglans. Liksom alla andra här på jobbet. Kunderna med. Vi kämpar oss att igenom dagen som trötta kommandosoldater i ett förrädiskt minfält.
Tävlade i helgen som gick, Odenspelen i Falköping. Inte många som tävlar längre på mindre nationella tävlingar i friidrott här i Sverige. Vi var två tävlande i spjut, min vän Juha och jag. Vi är inga spjutspecialister vilket märks på våra resultat. Jag segrade på 33.33 m medan Juha slog personligt rekord med 5 cm, 30.36 m. Jag fick en fin fleecefilt för besväret. I kula slutade jag fyra på halvhyggliga 9.77 m, dryga halvmetern från perset. Juha blev femma på 9.47 m. På söndag skall jag stöta kula på Getabockspelen i Varberg och önskar att det blir långt igen. Eller kommer söndagssjukan att lägga sorti på mitt tävlingsresultat?

Sommar eller höst?

Uppfattar augustivädret i år som uselt. Det var nu länge sedan jag hade min semester, i juni, och det hade förstås varit härligt att känna lite värme och sol ett tag till innan regn och rusk presenterar sig. Eller skulle man kanske satsa på en resa någonstans?
Jag har knappt 3 veckor kvar på Borås Elhandel, har varit här i över 10 månader. Vet inte om det blir någon förlängning och tänker heller inte så mycket på det. Jag hade gärna varit ledig ett tag på hösten för att ladda om och satsa på något annat, till exempel på studier.
Fick förresten min kamera förra veckan. Satte på objektivet och kände en stund av lycka. Skall till Donalds Foto för att få en snabb teknisk genomgång av kamerans funktioner när jag får tid.
Tävling i helgen, Odenspelen i Falköping. Deltar i spjut och kula tillsammans med min vapendragare Juha Salmi. Jag har fortsatt ont i ett muskelfäste i höger axel men vägrar avbryta säsongen i det här läget. Antagligen blir en cortisonspruta i september. Siktar på att stöta längre och kasta längre än tidigare detta år, vi är 6 deltagare i kula och endast 2 st i spjut. Tittar en del på OS och gläds åt silver för Ungern genom Lászlo Cseh i simning, det blir nog fler medaljer för Ungern kan jag tro.
Har annars för mycket jag vill göra på fritiden men för lite tid. Eller kanske bara dålig planering?

Händelserik helg....

Pappa fyllde 85 i fredags och uppvaktades med paket och middag på Hofsnäs. Han har aldrig varit en öppen person så jag förväntade mig inga glädjeyttringar men förstod på mamma att han var nöjd över uppvaktningen. Han fick bland annat en bordsklocka, 40-tal, i mässing och ett album med foton och kommentarer från årets Ungernresa. Igår söndag kom min syster med familj hem efter en solvecka på Mallorca. Firande igen, mycket tårta så det blev en promenad på 5 km på kvällen. Tävlade i lördags i Nässjö, 44:e upplagan av SISU-spelen i friidrott. Vågade helt enkelt inte springa 100 m för baksidans skull. Har nu bestämt att det inte blir något mer sprintlopp eller hopp resterande tävlingar. Stötte dock kula, blev 4:a på 10.08 m och 4:a även i längd på årsbästat 4.74 m. Skall sanningen fram kom jag sist i båda grenarna. Har tappat sugen efter dessa ständiga bekräftelser på hur dålig formen är. Det blir några tävlingar till under sensommaren, skall ta en fundering på om jag vill lägga så mycket mer tid på att förbättra resultat som ändå inte blir så mycket bättre. Så länge det är kul skall jag dock fortsätta.
Väntar också på att få hem mitt Nikkormat kamerahus, kanske att jag får hem det under veckan? Kanske kan kalla mig för den springande fotografen?