Florián Albert, 1941-2011

75 landskamper-31 mål.

OS-brons 1960.

EM-brons 1964.

Vinnare av Fairs Cup 1965 (numera UEFA-cupen).

Delad skyttekung i VM 1962 (4 mål).

Guldbollen 1967.

Mina tankar virvlar......

Varför var du tvungen att säga det du sade? Varför var du tvungen att le mot mig? Varför kan jag inte släppa detta lilla oskuldsfulla ögonblick? Varför kan jag inte sluta tänka på dig?

Heja Finland, broderland!

Ungern eller Sverige till play-off? Svaret stavat Finland. Frågan är om jag någonsin tidigare hejat på Finland överhuvudtaget? Ikväll gör jag det. Jag hoppas att Finland krigar, krigar och krigar mot Sverige och belönas med minst en poäng. Ungern visade hur man slår Sverige, hur man neutraliserar Zlatan, som i Budapest den septemberkvällen såg ut som en plockad bosnisk höna. Finland är ett landslag utan profiler men med en vilja att fälla storebror. Jag vill fira ikväll, låter ni mig göra det, Finland?

Snart landskamp igen!

11 oktober är ett spännande datum. Landskamp på liv och död eller i vänskapens tecken, Ungern tar emot Finland i en EM-kvalmatch i Budapest. Jag vill inte tro att drömmen om ett EM-slutspel är krossat fyra dagar tidigare (om Sverige vinner i Helsingfors mot Finland), jag vill tro att denna sista kvalomgång kommer att mynna ut i ett crescendo av glädje och känslor. Ett Ungern mot EM. Förbundskapten Egervári tog igår ut truppen mot Finland, skadade Géra och Dzsudzsák är med igen trots att de fortfarande rehabtränar. Jag väntar, jag längtar till 11 oktober.

Ungern 27:a på FIFA:s världsranking!

Efter senaste månadens bra prestationer har Ungern avancerat 18 placeringar på Fifas världsranking. Avancemanget förklaras med seger i en vänskapsmatch mot Island hemma (4-0), samt EM-kvalsegrarna mot Sverige hemma (2-1) och Moldavien borta (2-0).
Högsta rankingen någonsin i modern tid, alltså plats 27 i världen.

Dubbel distriktsmästare!

DM, Skara, 10 september 2011

Guld i kulstötning, 11.06 meter.
Guld i spjutkastning, 33.08 meter.
Silver i diskuskastning, 27.14 meter.

Ungersk seger mot Sverige!

Ungersk glädje, svensk tomhet. Några minuter efter att domaren blåst av EM-kvalmatchen i Budapest vandrande svenska supporters ut från anrika Puskás Ferenc-stadion med tomhet i blicken. Ungerska supporters hyllade sitt landslag som gjorde precis det som behövdes för att drömmen om EM-slutspel fortfarande skall leva. Matchen inleddes i ett optimistiskt tempo mellan två lag som gick för mål. En missad ungersk straff i inledningen av matchen kunde ha visat sig bli ödesdiger men ett klassanfall precis innan paus gjorde att Ungern tog ledningen genom pånyttfödde Imre Szabics som elegant chippade bollen över en raklång Isaksson. Ungersk ledning i paus kändes helt rättvist.

I andra halvlek är spelet mer öppet, Sverige skapar också några chanser medan Ungern går på kontring. Sista minuterna är det ändå Ungern som skapar flera möjligheter och i 89:e gör man även ett mål genom Gergely Rudolf som bombar in 2-1 från nära håll efter ett hårt inlägg av Tamas Priskin. Ungern vinner matchen utan sina stjärnor och profiler, men genom hårt arbete på plan och ett uppoffrande spel. Ungern spelade med hjärta och denna gång belönades man för det.

På fredag smäller det!

Puskás Ferenc-stadion, Budapest, klockan 19.45 på fredag.
En viktig och helt avgörande landskamp mellan Ungern och Sverige, avgörande på flera sätt för båda lagen i kampen om avancemang till nästa års EM-slutspel.
Ungern har ett decimerat lag. Frågan är om laget spelar en försiktig 4-2-3-1 med Rudolf som ensam forward eller en balanserad 4-4-2 som jag personligen är mer förtjust i. Skulle gärna se pånyttfödde Szabics bredvid Rudolf på topp.
Mitt lag på papperet: Bogdán-Laczkó, Korcsmár, Halmosi, Lipták-Elek, Hajnal, Komán, Priskin-Szabics, Rudolf.
Misstänker dock att Krisztián Vadócz från Osasuna får en defensiv mittfältsroll, kanske även Varga i samma position med Komán på ena kanten. Även backlinjen kan komponeras lite hur som helst. Tror dock att Sampdoria-Laczkó är säker som ytterback på fredag. Jag hoppas i första hand att Ungern kan utnyttja det enda de är bättre på än Sverige, nämligen de enskilt mer tekniska spelarna som måste lyckas. Senast på Råsunda gav man bort för många bollar, slog för många felpass. Jag tror inte att det ungerska laget har överdrivet stor respekt för sina motståndare utan att man känner sig minst lika bra. Flera i det ungerska laget var med mot Holland i våras där man sånär snuvade de apelsingula på poäng. Mitt tips på fredag: 2-1 till Ungern.

Det är bara guld som glimmar!

Eller?
Krisztián Pars tog idag silver i slägga med 81.18 i VM, fantastiskt!
Linnea Björninger, tillika Philips syster, tog brons på 200 m vid JSM i lördags. Episkt!
Philip, min stjärna till son tog guld och brons i Herrljungaspelen igår. Lysande!
Jag tog 4 guld i veteran-DM i Herrljunga igår. Magiskt!

39.63 i spjut!

Kräftspelen i Villstad, 2011.

Ett stycke idrottshistoria skrevs där igår.

1990 kastade jag 39.08 meter i spjut i Gisleiaden i Villstad, mitt längsta kast någonsin. Som sprinter kastade jag spjut vid enstaka tillfällen under några år för att det helt enkelt var kul vid sidan av alla lopp. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tro att det resultatet skulle stå sig som personligt rekord i 21 år!

På senare år har jag kastat spjut lite sporadiskt, med kastlängder kring 33-37 meter, fram till igår.

39.63 meter igår kom som en fullständig överraskning, strax under drömgränsen 40 meter, på samma plats som för 21 år sedan, i lilla Villstad någon mil utanför Gislaved.

Magiskt, episkt och underbart!

Mediahoran

Rubriken hade kunnat vara en titel på en bestseller. Istället är det en definition på Sveriges kanske största dagstidning Aftonbladet. Med sin sionistiska och allmänt kända vänstersyn slungar de ut artiklar och reportage utan objektivitet. Lögnerna om och attackerna på Ungern har varit legio senaste året.
Även Expressen har visat framfötterna.

Här kommer några exempel på det:


http://www.aftonbladet.se/kultur/article13438253.ab

http://www.expressen.se/1.2392362

http://www.aftonbladet.se/ledare/article13411767.ab

Tillsammans med Robert Aschberg, ansvarig utgivare för extremvänstra tidningen Expo drivs en osann och i sammanhanget agressiv linje som utpekar och utmålar Ungern som Europas största fascistland med militär mediakontroll och en hetsjakt på judar och romer.
Orsaken till detta kan förstås bara spekuleras i men möjligt är att Ungern i framtiden skall vara ett paradis för Europas patrask och etniska minoriteter där det media etablissemanget röker cigarr och ropar: "Bröder, vi är alla lika!".
Kanske är jag det sista riddaren i det gudomliga brödraskap som försvar Europas diamant med min penna, mitt sinne, mitt intellekt, i en en episk kamp för rättvisan. Fabian säger: "Media är en hora som ligger med etablissemanget."

Ungerskt medborgarskap!

Efter nio månader av väntan kom idag ett samtal från ungerska ambassaden i Stockholm. Förra hösten ansökte jag om att återfå mitt ungerska medborgarskap som jag förlorade när jag var barn. I samtalet förmedlades beskedet att jag har återfått medborgarskapet, att Ungerns president Pál Schmitt har med sin namnteckning godkänt min ansökan. Ungerns utrikesminister János Martonyi skall även han skriva under det godkännande som slutligen bekräftar det jag så länge har väntat på. Själva medborgarskapsintyget som för övrigt ser ut som ett ID-kort kommer att vara mig tillhanda om 4 veckor. För att få ungerskt pass måste det ansökas om, i mitt fall kommer jag naturligtvis att göra det efter sommaren. Mitt i all den mentala kaos som råder är dagens besked bland det största jag har varit med om i hela mitt liv.
Ungern, vi äro EN igen.

Styrmans logg, dag 36

Jag hade nöjet att samtala kort med kapten imorse. Han uttryckte en önskan om att komma i land, i hamn, hem till den bostad som är fylld av minnen och intryck från ett långt liv. Jag förklarade kort att vi har en kortare sträcka kvar, vi har sett fåglar i skyn som ett tecken på att vi är nära land. Om sjökorten stämmer och vinder håller i sig beräknas vår hemkomst till torsdag. Denna resa närmar sig sitt slut, äventyret, mardrömmarna är besegrade för denna gång men kapten är för evigt märkt av det mörker som en dag skall sluka oss alla. Må vi alla få njuta av solen och vinden denna dag, på väg mot vår trygga hamn.

Styrmans logg, dag 31

Gårdagen och förrgårdagen speglades av öppet hav, av friskare vindar. Den mystiska dimma som förvillade oss och som förmörkade våra sinnen har lättat, försvunnit. Kapten är inte längre lika bunden till sin säng och kajuta, även om hans vilja är stark som den ek vårt fartyg är tillverkat av lyser hans svaghet igenom. Hans trötta leende förvandlas på en sekund till ett tillstånd av sömn, drömmar bortom horisonten och ovissheten. Som styrman för jag befälet över manskapet, en balansgång och ett uppdrag som måste utföras med mjuk bestämdhet. Idag känns molnen färre och solens strålar varmare.

Styrmans logg, dag 28

Vi seglar för tillfället i lugnt vatten. Kapten låg i kajutan i förmiddags, några tappra solstrålar letade sig igenom det molntäcke som varit omkring oss och över oss senaste veckan. Havet är stilla, en lätt bris smekte våra väderbitna ansikten på däck där vi ideligen följer havets förändring, spejandes i det okända. Kapten var vaken och klar några ögonblick i taget strax innan solen stod i zenit vilket stärkte vår moral och vår tro på att han kan visa oss vägen ur detta mörker vi hamnat i. Hur hans tillstånd är ikväll står kanske skrivet i stjärnorna, men som första styrman vakar jag ständigt vid vår kaptens sida. Manskapet gör sina sysslor sammanbitna, stämningen på skeppet är som vädret denna dag, oroligt.

..............

Jag älskar dig förtvivlat mycket.
Jag är inte redo att sätta punkt ännu.

Lycka är.......konst!

Det är inte alltid de stora sakerna i livet som ger den största glädjen. Idag eftermiddag, på väg hem från jobbet log jag en smula åt att solen tittade fram mellan molnen, att en ljummen vårvind smekte min kind. Jag glömde för ett ögonblick alla kastvindar som blåste upp grus i mina ögon, jag glömde för en stund allt som har tagit energi av mig under veckan. Vem längtar inte till sommar, ledighet och mental frihet en fredageftermiddag som just dagens? Ikväll hade jag även lyckan att ropa in en underbar tavla på en nätauktion till ett bra pris. En etsning, handkolorerad av chilenaren Roberto Matta, född 1911, avliden 2002. Lycka! Vidare känner jag att helgen innehåller en massa måsten och borden. Måstena är att fixa cykeln nu när våren är här, att tvätta lördag eftermiddag, att spela stryktips, gå på kalas, att klippa mig. Bordena är att styrketräna, att jobba några timmar imorgon förmiddag, att sola, att måla hyllor, att se Dalsjöfors-Kristianstad i Damallsvenskan. Vem sade att helgen innebär lugn och ledighet?

Bio är.............magi!

Igår eftermiddag tillbringade jag med sällskap av min mor på Röda Kvarn, denna högborg för cineaster med smak för smala filmer på bred bioduk.

Eftermiddagens film, italiensk med titeln "Mine vaganti", eller med svensk översättning "En italiensk familj på gränsen till sammanbrott" underhöll den fåtaliga publiken i en timme och femtio minuter. Jag har alltid älskat fransk och italiensk film, de har en underbar dialog, fantastiska skådespelare, otroliga bildklipp som värmer ens sinne och själ som varm honungsté vid en vinterförkylning. Denna film handlar om en ung man, Tommaso, som drömmer om att livnära som som författare istället för att ta en plats i familjens pastaföretag. Han är dessutom homosexuell och vill berätta detta vid familjens samlade middag med nya delägarna. Han äldre bror förekommer honom emellertid vid middagen genom att avslöja att HAN är gay, något som får den strikt katolska familjen ur balans. Fadern får en hjärtattack, brodern försvinner och Tommaso ser sig tvingad att ta en plats i familjeföretaget, motvilligt och utan att berätta om sin läggning. Filmen är en lättsam och elegant komedi, uppfriskande som sorbet. Film när den är som bäst.

Fotboll är...........som en drog!

Dags för revansch! Imorgon kväll spelar Ungern EM-kvalmatch mot fantastiska Holland på Amsterdam Arena. Förra mötet, i Budapest, slutade ju som bekant med holländsk seger, hela 4-0. Imorgon är det dags igen, inget talar för Ungern, men allt kan hända i fotboll! Holländsk nonchalans, snabb ungersk kontring på vänsterkanten av Dzsudzsák, skruvat inlägg som skarvas i bortre krysset av Rudolf och VI HAR 1-0 TILL UNGERN! Eller så skivar holländarna den ungerska salamin i tunna skivor och doppar i gulaschen och stampar till Ungern som en hushållerska stampar ihjäl en kackerlacka. Hjärtat säger 1-1, hjärnan säger 3-0 till Holland. Blir det glädje eller sorg i morgon kväll?

11.70!!!

Personligt rekord i kulstötning igår vid resultattävling i Ryahallen, 11.70 i tredje omgången är den längsta stöt jag någonsin har gjort, t o m en centimeter längre än mitt utomhusrekord.

Med några veckors miserabel teknik i stötningen var mina förväntningar inte skyhöga igår egentligen. Ändå visste jag att jag har en kapacitet som jag hittills inte har varit i närheten att få ur kroppen men stöter man tekniskt dåligt träningspass efter träningspass dalar självförtroendet rejält.

På instötningen igår kände jag att det kunde bli långt på tävlingen. Jag stötte omkring eller strax över 11 meter i alla tre stötarna trots bristfällig teknik. Jag log inombords och kände att det kunde bli en spännande kommande tävling för min del.
Inledde spänt i första omgången med att tappa ut kulan, som gled på fingrarna, på nio meter. Kände mig plötsligt spänd och nervös. Såg alla andra stöta, en del riktigt bra, för en del av ungdomarna var det första gången de tävlade i kula. I andra omgången fick jag till 10.82, en tekniskt svag stöt, jag var nära att medvetet ta ett övertramp när jag såg att det var kortare än 11 meter men beslöt mig för att ändå godkänna det och i alla fall ha ett resultat efter två omgångar. Känslan var dock densamma, jag kände mig fortfarande spänd. Samlade ihop mig till tredje omgången, hällde magnesiumpulver på kulan för att få ett bra grepp, bestämde mig för att vara mer agressiv i kulringen och stötte iväg kulan som flög flackt och snabbt men långt! 11.70 meter är inomhuspers med 15 cm och alltså en cm över mitt utomhusrekord, 11.70 är den längsta stöt jag någonsin gjort! Riktigt bra tryck även om rekordstöten inte på något vis var optimal. Försökte upprepa känslan och förberedelserna i fjärde och sista omgången, även det en ganska flack och tekniskt sett medioker stöt men mätningen visade 11.69 meter! Fantastiskt att avsluta inomhussäsongen med rekord, men en känsla att det finns utrymme att stöta ännu mycket längre till utomhussäsongen om tekniken sitter under våren.
Vilken kväll, vilken underbar kväll!

Frihetens dag!

Idag, 15 mars, är en helgdag i Ungern. Efter över 300 år av förtryck under Habsburg-ättens kejserliga styre och österrikiska ledning i koalitionen Österrike-Ungern hade ungrarna fått nog. 15 mars 1848 inleddes en frihetskamp och revolution mot överheten i Österrike och Wien.
Denna dag firar ungrarna i hela landet, man fäster till exempel en typ av nål i färgerna rött, vitt och grönt på bröstet på samma vis som revolutionärerna gjorde i Frankrike 1789.
Jag är stolt över att vara en del av Ungern, av dess historia och framtid.
Ungern, jag älskar dig!

Jag längtar till....Budapest!

SM-silver och lojalitet

I helgen hölls IVSM (inomhusveteran-SM) i Karlskrona. För min del slutade tävlingen lyckosamt med ett silver i kulstötning i klassen M35. So far, so good kan tyckas, efter två bronsmedaljer i samlingen från tidigare SM för veteraner i friidrott torde ett silver uppskattas. Och ja, visst är det OK. Problemet, eller smolket i bägaren har med lojalitet att göra. Lojalitet undrar du nu, hur kommer lojalitet in i ett SM för veteraner?
Fabian sammanfattar: en barndomsvän, tillika friidrottare, kulstötare närmare bestämt, vi kan för spänningens skull kalla honom för X, deltog i samma mästerskap som jag, i samma kultävling, med andra ord en mottävlare och för dagen antagonist och utmanare om guldet. X är en mycket duglig kulstötare men en mindre duglig vän skulle det visa sig. Dagarna innan detta mästerskap förklarade X högst kamratligt att han inte ställer upp i kulstötning, han sympatiserar med mig och förklarar att jag förtjänar att vinna den kommande kultävlingen. Några dagar senare förtydligar X att han visst är anmäld i kula och tänker att delta, men bara stöta stående för att ta en medalj och att låta mig ta hem guldet. På tävlingdagen har spelreglerna förändrats, pakten brutits, lojaliteten splittrats. X går sin väg, X går guldets väg. X går för fullt, ser sig inte om till höger eller vänster, heller inte bakåt. X vinner ett guld som han inte hade tänkt vinna, och X är mästare. Jag gör för övrigt min sämsta kultävling på två år men lyckas i sista omgången stöta godkända 11.21 meter. Vänskapen mellan X och mig är patinerad och värdefull som en bronsskulptur från 1800-talet eller en 1700-tals oljemålning, men denna helg, då sveket fick ett ansikte var det som om en kniv dragits genom oljemålningen. Vad är en löfte värt? Vad är en vänskap värd? Vad är ett SM-guld för veteraner värt idag, imorgon eller om 25 år?